Kärleken är stark som döden | Synopsis

Kari Tikka: Kärleken är stark som döden

opera

Synopsis
(översatt av Päivi Kajander)

Far, mor och son bereder festsalen i ett stort hus för sonens bröllop.

Tjänarna hjälper till. Bröllopsfolket anländer, likaså barn som har klätt ut sig till djur. Fadern presenterar för gästerna sin tjänare Leevi, som uppträder som det mäktiga eldsprutande odjuret Leviatan. Underhållande, lite skrämmande också. Leevi byter dräkt, och är nu hovmästare. Fadern gläder sig över sitt tjänstefolk: över Siiri, Helena, Leo och Mårten samt över Leevi. Det vackra brudparet anländer. Fadern och modern välsignar äktenskapet. Bägare höjs. Glädje, ljus, sång, bröllopsdansen börjar. Plötsligt för maskerade män bruden och Siiri brudgummen till dansens virvlar. Bruden hämtas tillbaka och det glada brudföljet leder brudparet till sovrummet.

Bröllopsnatten. Morgonen gryr. Aadam och Eeva leker med varandra, gläder sig över varandra. De beger sig till ”kärlekens paradis”. Aadam lovprisar sin maka, Eeva sin make, båda två sin gemensamma kärlek – kärlekens vind blåser.

Faderns och moderns profetia: Kärleken är stark som döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket… Kärleken kan endast jämföras med döden.

Fadern kallar bröllopsfolket in till festsalen: ”Festen kan fortsätta, men rytmen i dansen skall förändras. Jag har fattat ett tungt, men för oss ett nödvändigt beslut - mina tjänare, för brudparet till livets djupa vatten!” Tjänarna och festfolket kläds i egendomliga maskeraddräkter.

Dödsdansen börjar glatt, den tillstramas småningom, blir tvångsmässig. Bröllopsfolket lägger märke till nya mönster hos Aadam och Eeva: Eeva och Leo på ett håll, Aadam och Siiri på annat håll, drar sig åt sidan, smekande varandra.

Atmosfären förändras, dyster stämning, dunkel belysning. Tjänarna, Eeva och hela bröllopsfolket hånar värdfolket. Dödsdansen förändras till trakasseriritual. Fadern och modern hjälper inte sin son.

Folket sparkar och river Aadam skrattande till döds under Leevis och Mårtens ledning. Huset anläggs i lågor.

Fadern och modern upprepar vid sin död: Kärleken är stark som döden…

Mellanakt

Tiggare, sjuka, hemlösa, kringstrykande hundar vid ruiner av det förhärjade stora huset. Eeva sjunger apatiskt för sitt barn, bedjande förgäves om en brödbit av förbigående. Folket stämmer upp en klagovisa över den döda fadern och över sin egen situation: ”Du bjöd oss till festen, du gav makten åt dina tjänare, tjänarna bedrog dig. Noga visste du, vad du gjorde. Vi bedrog dig, dödade dig, brände ditt hus, tog livet av oss själva, brände vårt hus. Noga visste du, vad du gjorde. Ner i djupet har vi sjunkit. Ropa, ropa, klaga!”

Ett skräpigt, allaslags affärer utförande teatersällskap, Siiri, Helena, Leo, Leevi, Mårten samt hjälpkarlen Aatu, färdmannen på livets skuggsida, anländer högljutt. Leevis tomma eldshow och Siiris halvdana dans. Folket tvingas att sjunga och dansa, till sist berövas även de sista pengarna och den sista vägkosten. Det sparkas och spottas och man lämnar stället svärande. Mårten: ”Hej, Aatu, gå och köp av den där käringen hennes barnunge, vi får bra betalt för den.”

Eeva säljer deras gemensamma barn åt Aatu för några futtiga stulna brödbitar. Blickarna möts. Någonting händer…

Eeva och Aadam förstår nu vem de är. Skammen, hatet, självföraktet tar Eeva i sitt välde: ”Jag bedrog dig! Varför gick vårt liv sönder? Dina föräldrar slog med avsikt sönder vårt äktenskap. Jag hatar dem! Jag… jag… jag…dödade dig, tog livet av mig själv. Jag kommer aldrig att kunna älska mera.”

Aadam: ”Din smärta är min smärta. Din skam är min skam. Ditt helvete är mitt helvete. Din död är min död. Du är min och jag är din.”

Tillsammans åter: ”Jag är min väns och min vän är min.”

Fadern och modern har följt med det som hänt. Under moderns ledning beger man sig för att hämta alla till den stora försoningens fest. Med kärlekens vapen sårar man först tjänarna som hukar i mörkret, sedan folket som har sjunkit ned i dysterhet. Också de vilda bestarna lugnar ned sig, hela skapelsen blir frigjord - kärlekens vind blåser. Värdfolket och tjänarna beger sig i väg för att återuppbygga det förstörda hemmet. Folket och Eeva lämnas lite förundrande åt sidan för att vänta…

Den stora salen bereds i festskick, såsom i början av berättelsen. Gästerna i sina festdräkter bjuds in. Fadern hälsar alla sina kära välkomna. Man sjunger, dansar och leker…

Festfolket beger sig till trädgården. Aadam och Eeva: ”Det gick till just som vi under bröllopsnatten önskade och bad om.” Leevi arrangerar ett präktigt fyrverkeri.

Slutdansen: ”Kärleken är stark som döden, dess glöd är som eldsglöd, en Herrens låga.”